Eldens runor

Synopsis

"Mira kämpar för sitt liv vid Tomrummets Kant, där en storm rasar och mörka krafter viskar från avgrunden. Skadad och utmattad klamrar hon sig fast vid en brännande runsten, medan hennes kropp bär märken från en ritual vid Sorgens Vagga. Samtidigt hemsöks hon av skrämmande visioner om ett barn med silverglödande ögon – ett barn som verkar bära hennes öde. Trots smärtan och stormens raseri vägrar Mira ge upp, medveten om att Tomrummets hunger både jagar henne och växer inom henne. I Skugghjärtats Skog kämpar Leon, själv skadad och infekterad av Tomrummets korruption, för att nå Mira innan Torvalds stam hinner ikapp dem. De båda dras djupare in i skogen, där varje steg leder dem närmare en glömd sanning om deras öde. Miras visioner blir allt starkare, och Leon, trots sin kroppsliga och själsliga förfall, klamrar sig fast vid sitt löfte att skydda henne, även om priset kan vara hans egen mänsklighet. När de når Svartviks By, söker Mira desperat efter svar i bibliotekets gamla texter. Hon upptäcker att hennes blod bär urkraftens märke och att en uråldrig ritual vid Blodstensringen kräver ett blodsoffer. Samtidigt samlas Torvalds stam runt byn, drivna av en hunger efter Miras kraft. Leon kämpar mot både yttre hot och sina inre demoner, medveten om att tiden håller på att rinna ut. Eva, Miras mor, bär på en tung hemlighet om Miras ursprung och skyndar genom den förrädiska skogen för att nå sin dotter. Hon tvingas konfrontera sina egna misstag och bildar en skör allians med Kalle, en före detta jägare, i hopp om att rätta till de synder som en gång fördömde deras familj. Men skogens mörker viskar om svek och förlust, och Eva inser att sanningen kan vara lika förödande som lögnen. Medan stormen tilltar och fienderna närmar sig, tvingas Mira, Leon och Eva konfrontera sina innersta rädslor. Valen de gör vid Blodstensringen kommer inte bara att avgöra deras eget öde utan också hela världens framtid. För i Tomrummets hunger finns ingen nåd – bara evig förvandling."