Kapitel 4 — Rötter av Samhörighet

Olivia

Förmiddagssolen strömmade in genom de breda klassrumsfönstren och skapade gyllene ljusfläckar på det kaklade golvet. Olivia Hart satt på knä vid kanten av ett lågt bord och arrangerade små krukor fyllda med fuktig jord i prydliga rader. Varje kruka hade en liten etikett, skriven med hennes prydliga handstil, med namnen på hennes elever. Hon log mjukt när hennes fingrar smekte etiketten som prydde texten "Amelia Lorne". Att odla något, tänkte hon, hade en märklig förmåga att förankra människor. För barn som Amelia var det en varsam väg mot att bygga upp självförtroende – en liten planta i taget.