Kapitel 4 — Återförening på insamlingen

Jaxon

Den sena eftermiddagssolen spred ett gyllene skimmer över Stora Torget, strålade genom de mäktiga ekarna och skapade ett levande mönster av skuggor och ljus på kullerstenarna. Jaxon Vale stod vid torgets kant, händerna djupt nedstuckna i fickorna på sina slitna jeans, och betraktade scenen framför sig med en blandning av fascination och tvekan. Ett dämpat sorl av skratt och prat blandades med det lätta klirret av glas och de lockande dofterna av nybakat bröd och kaffe från bageriet. Atmosfären var levande, fylld av energi—en sådan stund som han brukade finna ro i. Men nu var det annorlunda. Ett obekvämt tryck i bröstet fick honom att dra efter andan. Han hörde inte hemma här längre—inte på riktigt.