Kapitel 4 — Skogens Viskningar

Isak

Isak höll sig tätt bakom Elvira och betraktade hennes steg, som om hon vägde varje rörelse noga. Hennes hållning var märkligt beslutsam trots kylan och den mörka skogens tryckande atmosfär. Isaks grå ögon svepte över omgivningen, ständigt vaksamma, medan hans sinne vägde farorna de kunde möta. Skuggskogen var ingen plats för tillit. Han visste för väl att dess legender inte bara var berättelser för att skrämma barn – de var varningar, påminnelser om att skogen inte var som andra platser. Den levde, betraktade, och dömde dem som vågade sig in i dess domäner.