Kapitel 4 — Sprickor i fasaden

Hissen stod stilla, de polerade stålväggarna speglade det dämpade skenet från nödbelysningen. Luften var tung av en metallisk doft av maskineri, blandad med en svag ton av olja. Utanför var stadens ljud dämpade, reducerade till ett tyst vakuum—en påminnelse om det omfattande strömavbrottet. Tystnaden förstärkte den instängda känslan, bruten endast av det oregelbundna knarrandet från vajrarna ovanför och de mjuka tickningarna från Clara Hastings precisa klocka.