Kapitel 4 — Skuggor på taket

Lila Bennett

Takterrassens trädgård bar med sig doften av fuktig jord och lavendel, en mjuk påminnelse om livets förmåga att blomstra även på en plats som annars präglades av sterilitet. Lila lutade sig mot det slitna trästaket som omslöt terrassen, hennes hasselbruna ögon följde stadens silhuett när skymningen målade den i nyanser av guld och bärnsten. Det avlägsna surret från sjukhuset nedanför blandades med de svaga ljuden av trafik och skapade en dämpad symfoni – långt från det kaos hon lämnat bakom sig. Hon drog in ett djupt andetag, lät den svala vinden fylla hennes lungor, men det gjorde lite för att stilla bruset i hennes sinne – ett rastlöst virrvarr av tvivel och känslor hon inte kunde trycka undan.