Kapitel 4 — Glömda Drömmar

Emma

Vinden var stilla, bortsett från det svaga knarrandet från de åldrade golvplankorna under Emmas fötter. Dammkorn dansade i solstrålarna som trängde in genom det smutsiga, runda fönstret och skapade ett drömskt sken över röran av bortglömda lådor och reliker från ett liv hon knappt längre kände igen. En svag doft av salt låg kvar i luften, blandad med åldrat trä och malmedel—en doft lika spöklik som de minnen som tycktes samlas här, väntande på henne.