Kapitel 4 — Möte under bibliotekets valv

Tredje person

Det var en av de sällsamma kvällarna då Göteborgs ständiga dimma lättade något, och en guldton från den sjunkande solen silade genom bibliotekets höga fönster, färgades mjukt av de gamla glasens små skavanker. Stadens brus utanför dämpades till ett avlägset sorl, men här inne, under de höga valven och mellan hyllorna fyllda av böckernas trygga doft av läder och damm, rådde en stillhet som närmade sig det heliga. Biblioteket, med sina utsökta stuckaturer och ljuskronor som kastade ett varmt skimmer, tycktes bära på sin egen tidlösa tyngd, som om det höll andan för att inte störa det outtalade som slutits mellan dess väggar.