Kapitel 4 — Kakor vid fontänen

Eftermiddagssolen lyste genom trädens lövverk och svepte parken i ett mjukt, gyllene skimmer. Fontänens porlande blandades med det svaga prasslandet från löven, och skapade en stillsam bakgrundssymfoni. Eamon satt på sin vanliga bänk vid dammen, med skissblocket vilande i knät och dess läderomslag varmt mot fingertopparna. Den här platsen var hans tillflyktsort, en fristad där stadens brus förvandlades till ett svagt surr och hans tankar fann en stunds ro.