Kapitel 4 — Into the Rift

Mira Lind

Bitter kyla bet i mina kinder när jag trängde djupare in i Skugghjärtats Skog, där de knotiga granarna tornade upp sig som uråldriga väktare, deras grenar sammanflätade till ett tak som knappt släppte igenom det bleka dagsljuset. Marken under mina slitna kängor vibrerade svagt, en puls som fick hjärtat att slå snabbare, som om skogen själv andades med en hunger jag inte kunde undfly. Mina andetag blev till vita moln i den råa luften, och jag kramade den läderbundna volymen från Freja närmare bröstet, dess vikt en påminnelse om de svar jag desperat behövde finna. Ärret på min handled brände med en silverglöd som inte ville dämpas, magin inom mig rörde sig som en vild flod, okontrollerbar och hotfull. Jag kunde inte skaka av mig känslan av att jag inte bara gick mot Klyftan av Sorg – jag drogs dit, som om något uråldrigt kallade på mitt blod.