Kapitel 4 — Förtrollade runor

Elina

Morgonsolen låg lågt över horisonten när Elina steg in på Museet för Nordiska Myter. Ljuset som silades genom de höga fönstren målade rummen i bleka gyllene toner, och dimman från natten dröjde sig kvar som ett svagt dis. Den tunga doften av snöblandad luft följde henne in genom de massiva dörrarna. Trots värmen från den stora gjutjärnspannan i hörnet kände hon sig frusen ända in i märgen. Händelserna från natten vilade som en skugga över hennes sinne, en tyst påminnelse om att världen hon trodde sig känna inte längre var densamma.