Kapitel 4 — Seljalandsfoss: Is och Tystnad

Eirik

Eirik justerade stativet med omsorg, hans handskbeklädda fingrar arbetade noggrant när han spände den sista skruven. De metalliska benen sjönk något ner i snön och stod stadigt mot den ihärdiga vinden. Seljalandsfoss dånade framför honom, dess vattenmassor störtade över klippkanten med en ursprunglig kraft, medan dimman virvlade i luften som spöklika band i det bleka, grå ljuset. Frost hade klätt de närliggande stenarna, vars ytor fångade det svaga solljuset och glittrade som krossat glas.