Kapitel 3 — Kapitel 3

Arabellas perspektiv

Efter att ha surat runt hemma i två dagar kände jag mig som att gråta. Första dagen... Jag hade inte ens klivit ut ur mitt rum ens för mat!

Den andra dagen var jag hungrig och min Ms. Mage kunde inte sluta skrika åt mig att ge henne mat. Efter hennes böner tänkte jag ge efter, åtminstone för hennes skull.

Med små steg till köket stal jag mat för henne. Det var en överraskning då en tallrik redan var packad med den mat jag gillar. Jag har tur!

Efter att ha fyllt min tomma, gnällande mage föll jag tillbaka på min säng för att sova. Det bästa är att jag inte vill stiga upp från sängen. Jag vill inte höra min mammas morgonklagan!

Den tredje dagen ville jag desperat bort från hemmet så jag surade framför min pappa. Jag saknar min Ria! Jag vill se henne!

Jag satt och lekte med maten på min tallrik. Jag hörde min far harkla sig. Ignorerande honom började jag prata.

Det här är din chans, Arabella Collins. Visa dina skådespelartalanger!

"Vem bryr sig om dig? Du är ensam i denna värld, Arabella!! Vad ska man göra? Det finns ingen som tar hand om dig! Alla är upptagna medan någon låste dig och burade in dig i ditt rum. Själviska värld! Vad ska man göra? Ingen finns där för att fråga om jag mår bra eller inte? Ingen finns där för att släppa mig fri! Har jag gjort något ont? Allt jag vill är att förlora mig själv för en natt! Vem bryr sig om min lycka? Jag är ensam i denna värld!", talade jag till mig själv.

Jag torkade tårarna som rann ner från mina ögon.

"Arabella...", kallade min far.

"Nej pappa. Jag har begått en oförlåtlig synd. Allsmäktige far, förlåt mig för min synd. Jag förtjänar det, pappa", torkade jag tårarna som nu föll.

"Arabella Collins", kallade han igen.

"Stoppa mig inte, pappa. Jag är en syndare! Jag förtjänar det! Ingen bryr sig om mig i denna själviska värld! Jag är ensam... jag har otur", fortsatte jag torka tårarna.

"Nog nu. Du kan göra vad du vill, prinsessa", suckade min pappa.

"Tack så mycket, pappa. Jag älskar dig. Jag är så lycklig!!", Jag kysste hans kind och kramade honom.

"Du borde prova på skådespeleri, min kära dotter", fnissade och retade mig min mamma.

"Mamma... Jag vill inte stjäla livet från mindre begåvade skådespelerskor än mig", flippade jag mitt hår stolt och sprang till mitt rum.

Efter att ha duschat och bytt till en ny outfit gick jag ut.

"Frihetens doft", ropade jag i luften.

"Jag älskar dig också, Herr Sol", skickade jag en flygande kyss och dansade lite.

Efter att ha tagit min bil körde jag till platsen där min syster bor nu.

Efter en timme nådde jag platsen. Hon väntade på mig utanför. Självklart skulle mamma ha uppdaterat henne. Hon känner mig alltför väl!

"Hej min kära syster", hälsade jag henne och kramade henne hårt.

"Du kväver mig, Bell. Jag saknade dig också", gnuggade hon mina axlar.

"Gud... Jag var glad att du var borta från mig, Mia", drog jag mig undan från henne.

"Du borde inte prova på skådespeleri, Bell. Du suger på skådespeleri", rynkade hon näsan och skakade på huvudet i misstro.

"Frågasätt inte mina skådespelartalanger. På grund av mina extraordinära skådespelartalanger står jag här framför dig", sa jag stolt.

"Du har hamnat i trubbel", flinade hon.

"Vad? Självklart inte", nekade jag.

"Jag hörde från mamma, Bell", skrattade hon.

"Du visste det ändå och ville inte hjälpa mig? Förrädare", blängde jag på henne.

"Då borde du inte bli full och gå och ställa till med problem på gatorna. För guds skull är du 23, Bell", suckade hon.

Detta händer när du är yngst i din familj.

Jag ryckte på axlarna medan hon blängde på mig.

"Nog om mig. Hur mår du? Behandlar Rio dig väl?", frågade jag henne.

Hennes leende växte stort så fort jag nämnde hennes mans namn.

Gud... Jag är så glad och avundsjuk på henne.

"Vi mår bra! Hur är det med dig? Har du hittat någon...", jag stoppade henne innan hon kunde avsluta.

Jag vet vad hon skulle fråga. Jag har inte skrivit ett enda kapitel i min kärlekslivsbok. Jag vill inte öppna den boken i hela mitt liv!

Jag är helt singel och vill fortsätta vara det.

"Var är min bebis?", frågade jag henne och hon visade med händerna inåt.

"Var är min lilla ängel?", ropade jag och hörde ett fniss.

Jag såg Ria springa mot mig. Gud, hon är så söt!!

Ria fyller snart 4.

"Faster... Bell", hon gick fram till mig och sträckte upp händerna för att bli upplyft.

"Hej på dig, min söta lilla bebis! Saknade du din vackra faster?", frågade jag henne och kittlade henne.

"Jag saknar... dig Bell", skrattade hon och kramade mig.

Jag kysste hela hennes ansikte medan hennes söta små fniss fyllde luften. Ria är exakt en miniversion av min syster. Hennes honungsfärgade ögon är det mest framträdande draget.

"Hej Bell", hälsade Rio mig.

"Hej Rio! Hoppas min syster inte ger dig för mycket problem?", frågade jag honom medan han skrattade.

Han är en trevlig man. Han är nu 28. Men jag kan säga att han är en mogen ung familjefar. Han är också entreprenör. Han driver sitt företag inom choklad och det går bra.

"Hej... Jag är en bra tjej, vet du", gnällde min syster.

"Ja älskling", Rios ögon strålade så snart Mia kom in.

"Jag tar med mig Ria", meddelade jag henne och hon nickade glatt. Självklart ville hon ha lite ensam tid med sin man. Min stackars Ria skulle annars vara ensam.

"Bell... här...", Han sträckte fram ett paket.

"Jag vill att du provar detta och ger mig en ärlig recension", sa han.

"Choklad?", frågade jag och log av lycka.

Min första kärlek. Om Gud bad mig lämna världen för choklad skulle jag glatt skriva på kontraktet och stå vid himlens dörr och knacka!!

Min tunga snurrade av lycka.

"Ja Bell", han rufsade mitt hår.

Jag kramade honom.

"Du är som ett barn", kommenterade han.

"Jag... Jag fastnade", Rias röst fick oss att hoppa till.

"Förlåt älskling... Jag glömde dig efter att ha sett choklad", retade jag henne.

"Hmm", blängde hon på mig.

"Vill du inte ha någon choklad, min älskling?", frågade jag henne medan hon log.

"Ingen choklad för dig, Ria", Mias modersröst fick mig och Ria att himla med ögonen åt henne.

Jag såg Rio skaka på huvudet med ett leende.

"Säg hej då till mamma och pappa", bad jag henne och det gjorde hon.

Jag tog med henne och hennes toalettväska som Mia redan hade packat.

När jag tog henne till kontoret lämnade jag henne i mitt kontor.

"Faster... ska jobba nu, älskling... om du behöver eller vill ha något kan du ringa mig", sa jag till henne medan hon nickade mot mig.

Jag gav henne en kyss som hon besvarade innan hon sprang iväg någonstans.

Med ett leende började jag arbeta. Jag visste inte att den dagen skulle min singelliv ta slut! Jag har sådan otur!