Kapitel 4 — Minnen i mörkret

Alex

De lysrör som hängde ovanför surrade svagt, och deras ojämna ljus kastade fladdrande skuggor över de spegelblanka väggarna. Alex lutade sig tillbaka mot den kalla ytan, med armarna löst korsade, medan hans blick sökte sig mot Emmas profil. Hon satt stelt på motsatt sida av den trånga hissen, med rak hållning och händerna prydligt vikta i knät, som om hon deltog i ett formellt möte. Hennes skarpa, gröna ögon verkade fokusera på något långt borta, och hennes läppar var pressade till en tunn linje.