Kapitel 4 — Lyan

Armando

Armando D’Angelo satt i mörkret, hans händer krampaktigt greppade läderfåtöljens armstöd medan det svaga knastret från eldstaden fyllde rummet. Glöden var låg, rastlösa skuggor fladdrade över de stora väggarna i hans privata arbetsrum. Doften av cigarrer låg svagt kvar i luften, trots att han inte hade tänt någon ikväll. Det här rummet, hans helgedom, kändes nu tungt; tyngden av hans tankar pressade honom som stenar.