Kapitel 4 — Viskningar och Blickar

Chris

Korridoren sjöd av den vanliga kaosen – skåp som smälldes igen, röster som överlappade varandra, sneakers som gnisslade mot kakelgolvet – men jag registrerade det knappt. Min blick var fäst på golvet framför mig, varje steg noggrant avvägt, varje andetag jämnt. Huvudet nere, in och ut ur lektioner, inga distraktioner. Håll det enkelt, så skulle ingen ställa frågor.