Kapitel 4 — Caféet vid havet

Oliver Grant

Den friska morgonluften bar med sig en svag saltdoft, blandad med den jordnära aromen av fuktiga stenar. Oliver Grant drog jackan tätare omkring sig när han närmade sig Seaside Café. Den väderbitna träskylten svajade mjukt i vinden ovanför den lilla byggnaden, vars varma ljus spred sig över kullerstenarna utanför. Det var hans tillflykt—en plats där hans rastlösa tankar kunde stillas, om så bara för en stund. Men just den här dagen bar han på en oro inom sig, som tidvattnet som drog och slet i stranden.