Kapitel 4 — Takterrassens trädgård

Amelia

Amelias klackar ekade mot det polerade betonggolvet, en rytmisk takt som matchade hennes virvlande tankar. Dagen hade varit en ändlös dimma av möten, kortfattade order från Ethan och en gnagande känsla av att bli avfärdad. Hennes solrosberlock, den som vanligtvis kändes som en tröstande tyngd mot hennes bröst, kändes idag tyngre än någonsin. Det var som om den hade absorberat all spänning som tyngde ner hennes axlar. Hon pillade tankspritt på den. Orden ingraverade på baksidan – "Väx genom det du går igenom" – var ett mantra hon klamrade sig fast vid, även när tvivel försökte smyga sig på.