Kapitel 4 — Möten i Skymningen

Elina Norén

Hösten hade svept in över skärgården som en dov melodi, grå och obeveklig. Elina gick långsamt längs den smala grusvägen som ledde ner till byns lilla centrum. Himlen tryckte tungt över granitklipporna, och en kall vind från havet drog genom de höga tallarna. Hennes tankar cirklade oupphörligt kring det hon hade funnit på vinden: morfaderns anteckningar, kartan med det stora krysset över Den Förbjudna Viken, och de kryptiska varningarna om Nordic Deep. Hon kunde inte släppa tanken på att Leon, på något sätt, kanske var knuten till allt detta. Hans namn hade surrat i bakhuvudet sedan hon öppnat lådan.