Kapitel 4 — Ekots Stad

Amelia

Taxin slingrade sig genom Paris smala gator med en ryckig rytm, däcken skummande över kullerstenar som glittrade svagt i det mjuka duggregnet. Amelia pressade pannan mot det svala fönsterglaset, hennes gröna ögon följde stadens välbekanta konturer – en stad hon inte hade besökt på nästan ett decennium. Den fuktiga luften suddade ut kanterna på gatlampor och butiksskyltar, vilket fick Paris att framstå som en impressionistisk målning – vacker men ändå på något sätt ouppnåelig. En träffande metafor, tänkte hon, för livet hon hade byggt upp: välordnat, framgångsrikt, men samtidigt avlägset.