Kapitel 4 — Genom Glasbiblioteket

Glasbiblioteket tornade upp sig framför mig som en fridfull fästning av stillhet, dess glasväggar glittrande svagt i det tidiga morgonljuset. Murgröneklädda tegelbyggnader speglade sig i dess yta, deras tysta konturer smälte samman med det lågmälda sorlet från campuslivet. För en stund, där jag stod, kunde jag nästan tro att jag hade hittat en fristad—en plats orörd av stormen som rasade inom mig.