Kapitel 4 — Matteos Fristad

Sophia

Luften i Matteos ateljé var som en helt annan värld jämfört med den kvävande stillheten i DeLuca-herrgården. Här blandades doften av terpentin och kol med en svag doft av kaffesump. Höga, smutsiga fönster släppte in ett dämpat solljus som fångade de svävande dammkornens dans och målade dem i gyllene färg. Ljuset kändes tveksamt, som om det fruktade att störa den sköra fristad som Matteo hade byggt åt sig själv. De livfulla färgerna i hans ofärdiga målningar trotsade gråheten utanför, en stillsam motståndsakt som speglade den pojke jag hade uppfostrat.