Kapitel 5 — Kapitel V

Ledaren

Smärtan väckte mig. Mina ögon lyckades öppna sig, men det gjorde ingen större skillnad. Samma mörker som kom från mina slutna ögonlock omslöt mig nu från mina öppna. Jag låg på betonggolvet och kämpade för att sätta mig upp. Väggarna var mitt stöd, kylan trängde in i min hud och fick mig att grimasera. Tack och lov att repen var borta nu, även om jag var säker på att blåmärkena fortfarande var tydliga. Jag grimaserade när mina fingrar rörde vid basen av min handled innan jag försökte rotera den, vilket gjorde det ännu värre.