Kapitel 4 — Broar och hinder

Alina

Eftermiddagssolen föll snett in genom bokhandelns burspråksfönster och spred ett gyllene skimmer över de ojämna golvbrädorna. Dammkorn svävade stilla i luften, upplysta som små stjärnbilder. Alina satt på kanten av disken, det massiva träet svalt och robust under hennes händer. Hennes havsgröna ögon svepte över rummet – de krokiga hyllorna som lutade under böckernas tyngd, bokhögarna som balanserade som bortglömda monument, och den svaga, salta brisen som smög in genom den spruckna rutan ovanför dörren. Platsen hade en obestridlig charm, en skönhet född ur tidens tand, men det kändes som om livet långsamt sipprat ur dess väggar.