Kapitel 1 — Prolog

Mitt hjärta brinner.

Jag kan känna det brinna i mitt bröst, med alla dess läckande ventiler och tunna väggar. Det slår sporadiskt, trycker och klämmer. Trycker och klämmer. Mina lungor brinner, och plötsligt känns luft för dyrbar, för sällsynt; något precis utom räckhåll.

Allting är alltid precis utom räckhåll.

Smärtstötar går igenom mig, från bröstet till bäckenet till tårna. Det är märkligt hur det som ska hålla mig vid liv dödar mig just nu. Men å andra sidan, har det försökt döda mig hela mitt liv. För en gångs skull kanske det lyckas.

Det kommer att lyckas. Jag vrider på huvudet, håret sveper över mina tinningar när jag pressar kinden mot marken. Allt är en suddig färgkaskad – röd, guld, grå, svart, svart, svart. Svart som kanterna på min syn. Svart som stickningarna på min hud. Svart hår. Svarta ögon.

Någon ropar mitt namn i fjärran, och för ett ögonblick ser jag guld. Gyllene ögon. Gyllene ögon som blir gula, grå, sedan inget. Mitt namn ropas igen, men jag hör det inte. Allt jag hör är eldens dån i mina ådror, spridande sig till min hjärna som gift. Sprider sig nerför mina ben och armar och fingrar. Sprider sig som de rasande lågorna i en skogsbrand.

Kanske är jag bara en skog, min styrka bestämd av faktorer bortom min kontroll. Kanske har jag aldrig haft någon kontroll alls.

Så, jag sluter mina ögon.

Och brinner.