Kapitel 4 — Paraden för projektet

Rosie

Det finns dåliga dagar, och så finns det dagar då man råkar tappa sin sarkasmfyllda anteckningsbok framför sin ärkefiende från gymnasiet på en fest, och nu kanske han har den. Självklart var inte universum nöjt med den nivån av elände. Nej, det bestämde sig för att strö på lite extra kaos, som en kock som tror att rätten behöver "bara en nypa mer salt."

Sittande i mitt klassrum för avancerad kommunikation stirrade jag tomt på kursplanen på min laptopskärm. Orden registrerades inte eftersom min hjärna körde en katastroffilm på repris. Hade Sullivan min *Anteckningsbok av katastrofer?* Hade han läst den? Skrattade han just nu åt pinnfiguren jag ritat, märkt "Förstklassig idiot," under en av mina mer inspirerade rantningar? Och värre, skulle han dela den – kanske med Marcus dessutom? Om han gjorde det skulle jag aldrig kunna leva med det.