Kapitel 2 — Kapitel 2: Knight

Mina kulor är skrynkliga. Mina byxor är genomvåta. Jag stinker av kaffe. Men inget av det spelar någon roll för jag står mållös framför flickan jag aldrig trodde jag skulle se igen i hela mitt liv.

Shae Davis var den som kom undan.

Den som tog min oskuld.

Den som brukade vara min bästa vän.

Och den tjej som jag absolut, totalt och fullständigt hatar.

Jag smalnar mina ögon mot henne medan hon står där och stirrar på mig. "Du är skyldig mig nya byxor." Shaes mun öppnas och hon blinkar några gånger innan hon smalnar sina ögon och grimaserar åt mig. "Det var en olycka!"

"Det skulle inte ha hänt om du hade tittat var fan du gick!"

"Jag-" hennes röst avbryts av den sena klockan och jag morrar, "Perfekt. Och nu har du gjort mig sen. Jävla fantastiskt. Kanske du skulle skona någon annan och bara inte fan vara här, hmm?" Innan hon kunde samla sig för att säga något gick jag förbi henne, stötte till hennes axel. Jag kunde känna hennes brinnande blick på min rygg när jag gick bort men jag vågade inte vända mig om.

Shae.

Jävla Shae.

Varför i helvete är hon här? Jag skakar på huvudet och skrattar lite medan jag går in i klassrummet. "Du är sen, Mr. Thomas." Mr. Smith skäller på mig och jag vänder mig om för att visa honom mina kaffefläckade kläder, "Ja. Ingen skit. Jag blev precis nermejad av en idiot i korridoren, så..." Han ser mig upp och ner innan han ger mig en nickning som accepterar min sena ursäkt. "Sätt dig."

Jag sätter mig ner utan att ägna en uns uppmärksamhet åt lektionen. Det är sista året. Behöver jag verkligen göra det här? Mitt sinne rusar med spöket från mitt förflutna som precis dykt upp igen i mitt liv. Jag tittar ner på mina genomvåta jeans och ett minne poppar upp i mitt huvud.

"Hey! Ge mig tillbaka dem!" Hennes pipiga gnäll får mig att skratta när jag håller gelébjörnarna över mitt huvud. "Nej! Du ville inte vara min partner i loppen idag så jag delar inte mina gelébjörnar!"

"Men du sa att jag kunde få dem, Knight!"

"Ja. När du lovade att vara min partner! Istället parade du ihop dig med Ian Boulder. Och du lämnade mig med Maddie Fitzpatrick! Maddie! Vi kom sist, Shae!"

Hon släpper ut ett pust, korsar sina smala armar över sin lilla åttaåriga kropp. Snackssektionen är tom just nu men hon viskar ändå, "Jag trodde att det var vad du ville." Mina ögon blev stora och jag sänkte händerna lite, "Vad?"

Shae rullade med ögonen, armarna fortfarande korsade, "Tjejerna pratade och sa att du och Maddie gillade varandra. Att du ville para ihop dig och jag var en dålig vän genom att inte låta dig para ihop dig med henne för spelen idag. Det är därför jag parade ihop mig med Ian istället. För att det var vad du ville." Min mun föll öppen och jag stirrade på henne i misstro, "Vad? Det är inte...vad? Jag gillar inte Maddie. Och jag ville inte vara hennes partner. Jag ville vara DIN partner."

Shae tittade upp på mig genom sina ögonfransar. Jag sänkte mitt huvud, log mot golvet och höll gelébjörnarna framför mig. Hon log och sträckte sig efter påsen men när hon grep dem släppte jag inte. Hon drog hårdare men jag drog tillbaka och lät henne inte ta dem än. "Säg att du är ledsen, Shae. Du borde ha frågat mig innan du bytte."

"Vad?" Hon blinkade några gånger, förvirrad.

"Säg att du är ledsen."

"Nej! Jag gjorde inget fel."

"Säg att du är ledsen så får du björnarna."

Shae drog hårdare i godispåsen, skakade på huvudet nej och jag drog påsen hårdare in i mitt grepp. En annan dragning och hennes grepp släppte från påsen. Hon föll bakåt in i ett bord med läsk, blötte ner sina hängselbyxor. Jag kunde inte låta bli att fnissa åt hennes chockade ansikte. "Du ser ut som om du kissade på dig." Shae flämtade men jag kunde inte låta bli att skratta mer. Hon grimaserade åt mig innan hon grep en kopp läsk och kastade den på mina byxor. Mina ögon blev stora och jag tittade ner på den stora våta fläcken. "Nu är vi kvitt." Hon pustade innan hon stampade ut genom dörrarna och tillbaka till sin stuga.

Jag slutade med att följa henne. Vi stannade uppe i timmar och delade gelébjörnar, pratade om hemligheter och lovade att vara varandras partners för allt från den dagen framåt.

Klockan ringer och avslutar lektionen och resten av mina klasser flyger förbi i en dimma. Det är inte förrän jag kommer till lunch som jag tvingas vakna ur min koma som är Shae-jävla-Davis.

Jag är förlorad, stirrar på min mat när Shane nästan skrämmer skiten ur mig. Han klappar mig på axeln medan han kastar sin bricka med mat på lunchbordet, "Dude, har du sett det nya köttet ännu? Hon ser utsökt ut." Jag tittar över för att se honom le från öra till öra innan han slickar sina läppar som om hon faktiskt är en jävla köttbit. Fan.

"Japp. Jag såg henne."

Niko bestämmer sig för att graciöst visa oss sin närvaro i det ögonblicket, "Såg vem?"

"Det nya köttet vi fick i år. Hon är jävligt fin, man," svarar Shane.

"Ooh, var är hon? Är hon här inne?" Niko börjar scanna matsalen medan han stoppar sin smörgås i munnen. Shane följer hans rörelse, hans ögon rör sig snabbt i jakt på Shae. Jag håller mitt huvud nere hela tiden. Jag vet redan var hon är. Jag kände hennes närvaro i samma minut som hon kom in. Det tar dem mycket längre tid att hitta henne än jag förväntade mig, med tanke på att hon bara sitter några säten bort från oss, rakt framför mig vid dörrarna.

"Holy fuck," vår vän Reese gapar när han ser Shane's självgoda flin efter att ha hittat henne. Han har precis kommit till bordet men det tog inte lång tid för honom att inse att alla letade efter en het tjej. "Yo, var i helvete kom den där snygga biten ifrån? Jag tar henne först!"

"Inte fan heller! Jag såg henne först!" Shane argumenterar med honom och jag fnissar. Om de bara visste.

Jag väntar på att Niko ska se henne och i samma sekund han gör det rycker jag till vid hans lilla flämtning, "Helvete. Är det..." hans mening falnar bort när han långsamt vänder sig om för att titta på mig. Jag suckar, och lyfter slutligen min blick från bordet för att möta hans. "Japp," jag nickar och ser hur hans ögon blir stora.

"Vem är det?" frågar Reese samtidigt som Shane säger, "Ni känner henne?"

Niko låter ut ett torrt skratt, "Ja. Man skulle kunna säga det."

Shane och Reese tittar mellan oss, väntar på att vi ska utveckla. När vi inte gör det talar Shane äntligen upp, "Ska ni idioter berätta för oss vem fan den heta tjejen är och hur ni känner henne eftersom vi uppenbarligen vill känna henne också."

Niko skrattar igen, skakar på huvudet. Jag vänder mig om och grinar mot Reese och Shane, "Hon heter Shae Davis. Det skulle vara klokt av er att hålla er jävligt långt borta från henne. Hon är en bitch och en lögnare."

De tittar på mig, storögda och nyfikna innan de vänder sig för att titta på Niko. Han rycker på axlarna och skrattar igen - vilket börjar gå mig på nerverna - innan han säger, "Annars känd som den enda tjejen Knight någonsin varit kär i. Men han har rätt, håll er borta från henne."

Mitt huvud snäpper tillbaka till honom så snabbt att jag svär att jag fick en pisksnärt, "Håll käften." Niko ler sitt självgoda flin innan han fortsätter äta. Han är den enda som vet vad som hände mellan Shae och mig och det är bara för att han gick på läger med oss i några år, om han inte hade gjort det skulle jag ha varit glad att hålla Shae Davis som ett spöke från mitt förflutna. Jag tittar över på Shaes bord, ser henne läsa en bok med sina hörlurar i öronen, nickandes till musiken. Den blonda tjejen som sitter mitt emot henne pratar på med någon smal kille men mina ögon är fokuserade på tjejen som en gång hemsökte mina drömmar.

Jag antar att jag har stirrat för länge för Shae sitter upp som om en stav precis stuckits upp i hennes ryggrad, och hon börjar skanna runt matsalen, letandes efter personen som tittat på henne. När hennes ögon landar på mina, smalnar jag mina. Hon rullar med ögonen innan hon vänder tillbaka till sin bok. Jag flinar, "Faktiskt," killarna avbryter sin sidokonversation för att titta på mig, "vi ska inte hålla oss borta från henne. Gör er redo grabbar, det här kommer att bli kul."