Kapitel 3 — Kapitel 3

Knightley

"Nej, Emma. Du måste sluta para ihop folk." Jag håller tillbaka en growl. Emma lägger sig alltid i andra människors liv.

"Slappna av, kommer du? Det är inte som att jag tvingar dem eller något."

Jag tar den sista lådan ut till bilen. På något sätt blev jag övertalad att hjälpa Emma's rumskamrat att flytta ut. Det är inte så illa ändå. Mellan mig, Noah, Brett och de två tjejerna gick allt snabbt och lätt. Det enda problemet hade varit att få plats med Ann-Marie's skrivbord i lastbilen som Brett hade lånat.

"Lova att du kommer till bröllopet," säger Ann-Marie med tårar i ögonen när hon kramar om Emma.

"Det kommer jag. Du kommer inte kunna hålla mig borta." Emma verkar uppriktigt ledsen över att förlora sin vän.

"Hur hamnade vi här?" klagar Noah och rullar med axeln.

"Jag sa ju att du behöver träna konsekvent. Då skulle inte din axel bli öm av att bära en kvinnas handväska."

"Hej, den väskan var tung," säger han och rynkar pannan åt mig.

"Tack för hjälpen, ni killar," vinkar Ann-Marie åt oss när hon kliver in i bilen.

"Ingen fara," säger Noah och vinkar tillbaka. När hon och Brett kör iväg vänder han sig till mig. "Vad är poängen med att hjälpa någon som snart ska gifta sig? Det är inte som att hon kommer att vara otrogen mot killen som just friat. Varför är vi ens här?"

"För att Emma frågade oss," säger jag kallt.

"Ja, och du kan inte säga nej när hon frågar."

Jag rycker på axlarna.

Emma kommer fram till oss och torkar tårarna. "Jag var så säker på att Ann-Marie och Edwin skulle klicka."

"Varför bryr du dig om den där killen, egentligen?" frågar Noah. "Såvitt jag minns var han en ingenting. Och är fortfarande."

"Han är en vän," säger hon försvarande.

"Hon bryr sig inte," säger jag. "Hon tror bara att hon är en förmedlare nu."

"Är Julian och Jenna lyckliga tillsammans eller inte?" Hennes ögon naglar fast mig och hon lägger händerna på höfterna.

"Du hade tur. Och de hade nog ändå hittat varandra utan dig."

"Inte det här igen," säger Noah och börjar gå därifrån. "Jag går upp. Ni två kan bråka ut det."

"Jag hade inte tur," säger Emma med eld i ögonen. "Jag visste exakt vad jag gjorde när jag förde dem samman. Och jag vet att jag kan göra det igen."

"På riktigt?" Jag höjer på ena ögonbrynet åt henne.

Emma är min bästa väns syster. Jag växte upp i huset bredvid dem. Noah och jag tillbringade det mesta av vår tid tillsammans. Ibland hängde Emma med när vi var barn. När vi blev äldre fick hon sina egna vänner och när Noah och jag flyttade till UNI såg jag knappt henne på ett helt år. Sen förra året dök hon upp här, besluten att skapa sitt eget liv här, skilt från sin äldre bror.

Men hon ringer fortfarande till honom när hon behöver hjälp. Den här gången blev jag bara råkat dras med i tjänsten också.

"Jag ska bevisa det för dig. Faktum är att jag slår vad om en dollar."

"Vill du slå vad en dollar om att du kan para ihop någon?" Jag tittar ner på henne. Hon är inte kort, men med sina 5 fot 7 står jag fortfarande över henne med mina 6 fot 4. Hennes blonda hår är uppsatt i en rufsig knut och hon bär jeans och en hoodie. Hennes blå ögon glittrar av bus när hon ler mot mig. "En hel dollar?"

"Ja, jag slår vad om en dollar att jag kan hitta någon för Edwin."

"Du sa precis att du skulle para ihop honom med Ann-Marie."

Hon rycker på axlarna. "Det är inte som om det bara finns en person där ute för alla. Du kan hitta kärlek på alla möjliga ställen."

"Tja, om det är fallet blev ditt jobb precis mycket lättare."

"Tror du inte att det finns mer än en person där ute för dig?"

"Nej. Det finns en kärlek, en själsfrände. Om du har riktigt tur kanske du får en andra chans."

Hon blinkar upp mot mig en stund. Sedan skakar hon på huvudet.

"Och försöker du hitta henne genom att ligga med varje kvinna på campus?"

"Det är annorlunda. Det är inte kärlek. Du behöver inte älska någon för att ha det roligt med dem." Hon gör en liten rörelse med huvudet som om hon håller med. Tanken på Emma som ligger runt med killar på campus får mig att se rött för en stund.

"Jag tycker fortfarande synd om dem," säger hon och jag skakar bort tanken på Emma med en annan man.

"Varför? Jag lovar dig att de har det kul."

"Ja, men de måste ligga med dig." Hon rynkar näsan åt mig innan hon vänder sig om för att gå efter Noah.

"Och förresten," fortsätter hon i hissen, "tänk om de vill ha något mer? Tänk om de tror att du är den rätte, och sen bara kastar du bort dem?"

"Jag berättar alltid för dem hur det ligger till. De vet att de inte ska förvänta sig någonting."

"Hm."

"Vad menar du med det?"

"Ingenting. Inte ett dugg." Hissen stannar på hennes våning och hon skyndar in i lägenheten där Noah står vid köksbänken och äter rester direkt ur kylskåpet.

"Hej, tack för hjälpen," säger hon och ger honom en kram. Han kramar tillbaka med en hand samtidigt som han håller en bit kyckling i den andra.

"Självklart. Ska du bo här ensam nu?"

"Jag antar det. Jag har inte så många alternativ. Alla har redan någonstans att bo och du vet att det inte finns några enkelrum någonstans nära campus."

"Klarar du dig ekonomiskt?" frågar han och äter upp resten av kycklingen.

"Jag tror det. Knappt."

"Behöver du pengar?"

Hon skakar på huvudet och jag släpper ut en suck. "Jag klarar mig."

Jag hittar min jacka och tar på mig den igen. "Vill du följa med oss och äta pizza?"

Hon grimaserar. "Jag måste skriva en uppsats. Om nutrition. Något ni inte har en aning om."

"Hej," låter Noah förnärmad. "Jag äter hälsosamt."

"Åh, snälla. Du skulle inte känna igen nutrition om den bet dig i röven."

"Så funkar det inte," säger Noah. "Och om du tror att nutrition handlar om röven måste du studera."

Hon sträcker sig efter soffan och tar en kudde. Noah är redan på väg mot dörren.

"Vi ses," ropar han när kudden träffar väggen.

Jag tvekar.

"Hej, tack för hjälpen, Knightley."

"Självklart." Lägenheten känns plötsligt så tom och en del av mig vill inte lämna henne där. "Är du säker på att du kommer klara dig?" Hon ogillar att vara ensam. "Kanske borde du ringa Jenna? Ha en tjejkväll?"

"Jag klarar mig. Gå nu, jag måste lista ut vem jag ska para ihop Edwin med så jag kan vinna vadet."

"Ja, en hel dollar." Jag rullar med ögonen och ler när jag stänger dörren bakom mig.